Secrets out!

Hallon är gott. Hallongodisar är ännu bättre!

Kort obetydlig text, med en bild.

Jag funderar över hur livet är. Kanske lite för mycket, kanske lite för ofta. Jag vill så mycket, men vill ändå bara vara. Tänkte att jag ville skriva en lång och fin text om livet och mina planer och önskningar, men det vore bara töntigt. Ska jag någon gång skriva en egen bok kanske jag ids skriva det i alla fall. Tills dess struntar jag i det och fortsätter fundera över mitt livs små dilemman på egen hand. Funderar på att byta forum, igen. Fast det är inget jag bestämt mig för en. Kanske göra en sida för övriga saker och inte bara långa bildlösa texter. Där jag kanske gör den vanliga blogg grejen, skriver om mitt liv och min dag. Till och med en liten bild på dagens kostym blir det på den fantasi sidan också. Vem vet? Inte Lisa Ekdahl i alla fall.

Lovord och besvikelser

Det är ett nytt år. Nya möjligheter. Nya idéer. Nya relationer. Nya besvikelser. Nya lovord. Nya stunder.

Det känns liksom lite dumt att tro att tvåtusentretton ska förändra allt. Än om jag hoppas och tror. Det är nog inte så spännande som man kanske hade hoppats. Eller så blir det. Inget jag säger nu kan i alla fall bestämma vad som kommer att vara om 360 dagar, när jag kan blicka tillbaka på året och säga: Så här blev det.

Dom allra flesta jag känner har ett nyårslöfte. Jag har hört både det ena och det andra löftet, knasigare eller sundare än de andra. Jag funderade starkt på att också ha ett nyårslöfte. Kanske i stil med: träna mer, ät mindre godis, våga mer, gör mer, gör mindre, etc. Men jag insåg att det bara skulle leda upp till en besvikelse. För än att jag säger: Ät mindre godis, kommer jag att bli än mer godissugen än vad jag annars skulle ha blivit. Jag skulle också bli sämre på att komma till gymmet om jag skulle sätta målet: träna mer. Varför? Jo, för jag känner mig själv och vet att allt det jag ska göra, gör jag inte. Och allt det jag inte ska göra, det gör jag.

Därför har jag lärt mig av min läxa. Istället för att sätta ett specifikt mål, så har jag bara satt en guidelinje för hur året ska vara. Jag har sagt det att:
I slutet att året tvåtusentretton ska jag vara nöjd med året som gått och stolt kunna säga: år tvåtusentretton var ett mäkta bra år. 
Det känns som ett bättre mål, än om det innefattar mindre socker, mer träning, mer äventyr eller bara mer omtanke spelar ingen roll.

Livet är för kort för besvikelser. Det är till för att njuta och leva som man vill. Så länge man är nöjd, glad och lycklig. Jag tycker det är förbannat viktigt med att alltid vara nöjd med vad man har gjort med sin dag, vecka eller sitt liv. Annars finns det ingen mening.

Nya möjligheter, nya dagar, nya människor och nya tag. Hur som helst, det är ett nytt år!  

Älska mig för den jag är.

Folk skriver årskrönikor om både det ea och det andra, om elakheter och trevligheter. Jag tänker inte skriva om någe av det, eller kanske båda. Beroende på hur du tolkar det. Jag tänkte istället att nu i nyårstider så kan jag ge lite "det här visste du inte om mig" grejer eller "det här visste du redan om mig" beroende på hur väl du känner mig..

"Jag är född en fredag i fiskarnas tecken"

"När jag blir sjuk så vill jag att hela världen ska se det, och gärna ta hand om mig"

"Jag har simmat på tävlingsnivå i 6 år"

"Lussebullar är mina favoritbullar"

"Jag är en jäkel på att särskriva ord(till mina svensklärares stora förtret)"

"Jag är ensam tjej bland mina 11 kusiner och 1 syskon, som jag dessutom har otroligt goda relationer till"

"Jag är otroligt familjekär, sitter gärna hemma och myser med släkten om jag får chansen"

"Jag har aldrig haft ett seriöst förhållande, men tror att jag är den parten som älskar mest"

"Otroligt högpresterande i det jag gör, vill gärna framstå som en i toppen"

"Jag har namnsdag på julafton"

"Jag lär mig namn väldigt snabbt och känner igen människor bra. Vilket jag är väldigt stolt över, men jag har låtsats om att inte känna igen någon ibland för att inte verka läskig"

"Jag sjunger gärna, med eller utan publik gör mig inget"

"Jag kan vara rätt självgod ibland, som att jag tycker att jag är en fena på att vara barnvakt"

"Jag har aldrig brutit något men fått spricka i ena armen pga snowboard, blivit sparkad i ansiktet på fotbollsplanen, dragit sönder korsbandet i skidbacken och haft lunginflammation. Vilket gör att jag tycker att jag har haft min del av skador etc. och kan slippa det i framtiden"

"Never seen Star Wars have I. Men extended edition av sagan om ringen trilogin har jag banne mig kämpat mig igenom."

"Min absoluta favoritserie genom tiderna är Vänner. Rachel är min favorit karaktär"

Lite granna grejer om mig.
Ha det fint!

Inspiration som får mina fingrar att klia

Jag sätter kameran till ansiktet och ser världen genom linsen. Jag ser bilder i mina tankar om hur de har mjuka färger, fångar känslan av jul och vackra leenden på vackra människor. Jag trycker ner knappen, blixten flyger upp och bilden är tagen. När jag ser bilden efteråt ser jag en massa bleka människor med fina leenden som i det mest omysiga ljus sitter runt ett bord och dricker glögg. Dumma kamera.

Jag skulle vilja kunna fota analogt eller kunna redigera fint i photoshop(kanske också ha photoshop dessutom). För iphoto i all ära, men det är inte den mest utvecklade bildredigerarprogrammet mänskligheten har skådat. Har tittat lite på lite olika fotografer och jag gråter lite inombords att jag inte också kan lyckas få mina bilder att bli så fina..

Sally Mann, kanske den största anledningen till mitt fotointresse.

Anna Malmberg, å vad jag våndas över hur hennes bildes går i ett neutralt sken med sjukt inspirerande motiv. 

Källa: Tumblr

Hips vips var det bortblåst

Det blev December i år igen och det vankas både pepparkakor och Kalle Anka, fast kanske inte som det alltid har sett ut. Året är 2012 i Sverige och i all rädsla för att bli stämplade som rasister vågar vi knappt nämna ordet hudfärg, än mindre etnicitet. Med ett växande politiskt parti som talar för ett svenskt Sverige så växer samtidigt oroligheterna för att yttra sig racistiskt. Okej, för all del, jag förstår vad ni menar. Väldigt få vill väl bli utpekade som rasister  men betyder det att vi ska sudda bort spåren? Eller skapar det bara misstankar till vår nackdel? 

Lucia lär ju vara det vackraste alternativt gulligaste på hela året. Ett sjok av tärnor i vita skrudar i följe av en Lucia med ljus i håret. Lite tomtar och pepparkaksgubbar som slår följe, om du har riktigt tur. Fast inte nu längre. Pepparkaksgubbarna fick stanna hemma. Man motiverade detta med att folk kan bli stötta av att man visualiserar en brun gubbe/gumma. Det kan tolkas som racistiskt att göra det.  Spännande tänker jag. För det är ju absolut inte alls racistiskt att ta bort pepparkakorna, som är stöttande, och spara de vitklädda männen med vita struthattar på huvudet, ganska likt en viss klan med många k.. Är det bara jag, eller framstår vi om möjligt inte mer racistiska än att ha kvar pepparkakorna? 

Allra främst är det väll alla skolor och dagis som drabbas eftersom Uppsalas körer brukar skippa allt annat än tärnor och gossar på luciamorgonen. På expressen.se sa en irriterad mamma: 
– Då hade de tagit bort pepparkaksgubben, eftersom det kan finnas någon som kan bli stött. Då sa jag till henne att okej, då kommer inte min son att få delta, för vi stöder inget Ku Klux Klan-tåg. De kommer in med strutar på huvudet och ska bränna upp lucia. Ska vi inte baka lussekatter hemma, för då kan djurvänner ta illa upp? Jag blir så förbannad, säger Jenny Simic.
Och sant som det är sagt är väl det att gå lite till överdrift? 

Fast då har vi inte ens kommit till min nästa undran. Jag skulle vilja fråga vem som känner sig kränkt/stött/nedvärderad av Kalle ankas jul? Dom har nu klippt bort vissa delar av tomtens verkstad, bland annat den blonda och svarta dockan som ska försöka säga mamma samt den gamla mannen med långt skägg och näsa i paraden till presentsäcken. Det ger tydligen en stereotypisk bild av blonda, svarta och judar. Som ska vara stötande. Jag kan ju personligen säga: NO OFFENSE TAKEN BRO! Och jag kan inte tala för någon annan men jag undrar starkt på att ingen någonsin tagit illa upp av de leksaker som magiskt kommit till liv hos Tomten. Om du är en av de som dock tagit illa upp: Jag beklagar stort, men det är inte personligt. Du var förmodligen inte ens född när de gjorde detta klipp. Är det inte värre att vi lär barn att leksakerna själv vandrar in i tomtens säck, eller att man kan måla schackrutor med ett penselsvep? DÄR har vi en sak som jag blev besviken på kan jag avslöja. 

Det är december år 2012 och har vi inga problem, ja men då skapar vi några. Vi skapar problem och orsakar debatter som vi aldrig ens tänkt tanken på att ifrågasätta. Traditioner suddas ut och förnekas. Vi viftar med vårt trollspö och det som ens kan föreslås som provocerande/racistiskt/stötande trollas bort. Det är 2012 och ingenting är längre okej. Hips vips borta. Julefriden är tydligen räddad. 

Domedagen och julefrid

Idag går jorden under. Så varför inte skriva nått?
Vilken siffra i ordningen är det för jorden att säga Godnatt? För den skulle gå under i maj också, och sen vid millenieskiftet samt nån annan gång. Har jag missat nån? Ärligt talat, utan att jinxa någonting, tror jag inte att jorden kommer att gå under i dag heller. Dom säger att Maya indianerna har förutspått det här, jo kanske det. Men hade inte dom bättre saker att göra istället för att sitta och rista in en kalender i en sten? Sen är det väl också en fråga om utrymme. Stenen kanske tog slut, inte planetens livscykel.. Och om jag inte sov alltför mycket på historielektionerna så blev väll ändå indianerna dessutom invaderade av spanjorer eller portugiser eller fransmän(vem det nu var)? Då har man väll knappast tid att göra en liten ful kalender? Prioritera att göra en kalender och dö, eller skita i kalendern och försöka försvara sig själv? Jag hade skitit i kalendern, alla dagar.

Sen ska jag inte förneka att konspirationsidéer får mitt intresse och lite kliande fingrar, men att säga att vi alla ska dö i jordens undergång känns lite långsökt, för hur ska hela jorden gå under på 24 timmar? Det känns som en knapp tidsomfattning.. Men jag är ingen fysiker, så det kanske är nog med tid för det som besatta amerikaner skapar foliehattar för.

Vill bara uppmärksamma när jag ändå är i farten att idag, domedagen, den mörkaste dagen på året, och 3 dagar till julafton så är det även min älskade mors födelsedag också! Den vackraste och goaste människa jag känner som alltid är där för mig, oavsett vilka dumma saker jag än hittar på. Tänkte bara säga grattis till henne och om du känner till henne, varför inte säga grattis du me'?

Min mor tillsammans med min far, ett par underbara människor. 

Dessutom är det snart jul, om du hade missat det. Nu är du i alla fall påmind! Och som traditionen kräver så är vi även i år i de norra delarna av vårt avlånga land tillsammans med den finaste, alternativt knasigaste, släkten som historien någonsin skådat. Med buller och bong kanske den här julen blir bra ändå! Trots bilar som går sönder, domedagar, snökaos och packning som sitter fast i den trasiga bilen.. Jag håller mina tummar och tår för att det blir bra. Men det tror jag. Det har gått de andra åren, så varför inte nu? Tills dess kan man se på bilder från tidigare jular!

I brist på annat

I väntan på att annat ska hända och att tiden ska gå kan man ta lite bilder på sitt egna ansikte och lägga upp på sin blogg, som vilken annan bloggare som helst. 

Snart beges det iväg för att leva lite! 

Tjo flöjt! 

Kan jag få vakna såhär varje dag tack?

vill verkligen ha den där svarta valpen och den gyllenbruna som tycks vilja pussa kameran några gånger. 

stel much?

Efter många timmar av skrivande där betygsångesten ligger och små-ångar i ett hörn tycks jag tro att jag är klar med den sista av uppsatser jag ska skriva i religion. Lite stolt är jag, men det där ångande monstret i hörnet tittar lite argt på mig och jag är inte helt säker på min sak. I min beslutsångest bestämmer jag mig för att vara klar och jag stänger ner dokumentet. Klart.

Ska nu återgå till lite annat plugg. Men inget som ska vara klart i kväll i alla fall. I väntan på motivation tog jag en liten egopick sådär på en söndag. För helt utan söndagsångest är jag inte, men det kanske inte syns.

Dags för viktiga saker att göra. Hejs!

Vill bara berätta att detta för övrigt är mitt nya favoritplagg. Det är en hoodtröja/klänning/grej som går ner till knävecken. Helt fantastisk. Går kanske att hitta på Monki om den inte gömmer sig.

And then I go and spoil it all by saying something stupid like I love you.

tumblr. 

Let it snow

Ute faller äntligen snöflingorna från den grå-vita skyn. Än att de inte stannar på marken kan jag inte sluta att glädjas av det väder som faktiskt talar för vinter är här. Efter att ha legat sjuk hemma i snart tre dagar gläds jag av det lilla: snön, julstjärnor och saffran i små påsar. '

tänk så fint att få fira jul i den där miljön. 

Iförd min mors stora stickade polotröja med vackra detaljer har jag spenderat dagen med massor av koppar av te, timmar av läsning samt ett långt bad. Allt för att försöka glömma min dumma förkylning och hosta. Inte helt hållbart men det var värt ett försök.

en kopp förvånansvärt lik min egen. 

Tänker nu tända lite ljus och fortsätta läsa, delvis för att datorn snart har slut på batteri men också för att jag vill njuta av ett stilla lugn av julstjärnesken, lite melodisk julmusik av She and Him och kanske en och annan tekopp till.

Hare gött!

Förresten, båda bilderna är från weheartit om du undrade

Hypotetiska kärleksproblem.

Hur vet man egentligen att man är kär? Jag menar, det är inte som en lampknapp där det antingen är ljust eller mörkt utan som en gråskala. Kanske, kanske inte. Man kanske kan vara lite kär, fast inte riktigt vara övertygad. För att sedan låta den förälskelsen växa till att bli en definitiv förälskelse. 

Jag kanske är kär. Jag är inte säker. Men kanske ändå. 

Men sen då?! Om jag nu får för mig att jag verkligen är kär, vad gör jag då? Ska jag bara skrapa ihop mitt pick och pack av mod och spatsera fram till människan jag får fjärilar i magen av när jag tänker på han och säga: ”Hörru du, nu är det så här alltså. Jag har fått lite känslor för dig, lite sådana där romantiska känslor. Så, vad säger du?” Det låter ju alldeles jätteknasigt. Eller är det så att jag är en oromantisk kall typ? Nej, så får det inte vara. Jag har bestämt att jag är en kärleksfull, varm och älskande människa som sprider lyckliga känslor alla timmar på dygnet, förutom morgontimmarna kanske. 

Så, rent hypotetiskt. Om jag nu är kär i en människa jag känner. Jag träffar den här människan lite granna ibland, inte alls på något sätt romantiskt utan väldigt vardagligt. Vi pratar om ting och kommer bra överens. Att vara kär i den här människan kanske är lite så att säga random, men som alla sliskiga kärlekshistorier säger har kärleken inga regler eller gränser. Hur som helst, personen i fråga då, alltså helt hypotetiskt, skulle då inte kanske alls veta vad jag känner utan leva sitt liv alldeles alldagligt, eller så(i mina drömmar) känner personen likadant och går och håller det lite hemligt sådär. Det är ju här mitt problem kommer: VAD FAN GÖR JAG NU DÅ? Jag vill ju berätta vad jag tror att jag känner, men vill inte göra det stelt eller förlora en vän heller... 

Asså kärleksakuten, hur går jag vidare i mina hypotetiska tankegångs problem? Alla tips är välkomna, bra som dåliga. För med mina tankar står jag bara och trampar i min gyttjepöl. 

Och kom för guds skull ihåg att detta är rent hypotetiskt!! 

En annorlunda bröllpsfilm

Jag var bjuden på bröllop i september och de två kanske lyckligaste människorna jag sett sa ja till sin älskade som likt en äkta romantisk film. Bruden frågade mig redan innan om jag kunde fotografera bröllopet och allt omkring. Jag sa självfallet ja, det skulle vara en ära att få göra.  Mycket riktigt var kameran uppe titt som tätt och många bilder blev det över de tre dagar vi tillbringade i fina Linköping.

Som present till det fina paret gjorde jag sedan en film med de allra finaste bilderna som berättar historien om deras bröllop. Samlade tillsammans de sånger som sammanfattade hela kalaset och sen blev det en film.

Här är Mats och Nettans bröllop sett från min kameralins.



Ni är så vackra.

Nattgöra

Ligger i min säng och väntar på att you tube ska ladda upp min video lite snabbare, än så länge har det tagit lite mer än 2 timmar. Den är jättefin. I alla fall om man tycker om den.

I väntan på denna oändliga väntan får jag vila ögonen på något ännu finare, Hugh Grant och Julia Roberts i den klassiska Nothing Hill. Vackert som sjutton må jag säga!

en lista på trevliga saker om hösten

1. alla halsdukar man får använda
2. de mysiga färgerna som finns på hösten
3. att man får dricka litervis med te och skylla alla sina tusen toalettbesök på det
4. löven blir eldsprakande i alla nyanser på färgskalan röd-orange-gul
5. mörkret
6. att man kan tända ljus i mörkret
7. stickade tröjor
8. det är säsong för rotfrukter
9. man kan göra rotmos av alla rotfrukter
10. att bo i skogen
11. gå på torra knastrande löv
12. att sticka nya projekt i tjockt garn
13. tjocka kängor 
14. det är närmare till julen än vad det varit på hela året
15. man kan sitta inne och stirra ut genom fönstret när det regnar
16. lugnet
17. ekollon
18. att lyssna på fransk jazz när man strosar runt på en promenad i höst solen
19. den sköna kylan som inte är vinterkall men tillräckligt för den stora halsduken
20. mustiga soppor med nybakat bröd
21. när man utforskar och hittar ny musik man komma att älska
22. långa sovmorgnar i sin säng
23. färgen vinröd
24. färgen senapsgul
25. fina hattar
26. de sevärda serierna börjar på hösten
27. man får säga ordet "hösten" ofta
28. man är fortfarande lite sommarbrun men ändå klädd i tjocka kläder
29. man får träffa alla underbara klasskamrater dagligen 
30. kanelbullens dag
31. filmmarathon när vädret inte tillåter utomhusvistelse
32. att få lägga sig i sin säng efter en lång dag och gosa in sig riktigt rejält
33. en trevlig bok på farstukvisten i mössa och jacka
34. raggsockor
35. fina kappor som är lite för tjocka eller tunna för övriga året
36. bakom varje hörn liksom skriker det ut inspiration
37. att ha kameran i högsta hugg för att fånga allt man ser på bild
38. gamla filmer
39. parkbänkar mitt bland de färgsprakande träden
40. färgen orange
41. äpplen börjar mogna på träden
42. man kan palla äpplen
43. vackra mönster på alla möjliga klädesplagg
44. klyshiga romantiska komedier
45. drömma om att man lever i en klyshig romantisk komedi
46. mysiga kvällar med dom man riktigt älskar
47. lönnträd
48. halloween
49. tjocka strumpbyxor
50. nyponbuskar
51. de sista minuterna av sommaren
52. sista riktiga grillmiddagen innan det blir för kallt
53. svartvita bilder som gärna är lite suddiga
54. sjöar och skogar
55. rutiga skjortor
56. fina pojkar
57. blockljus
58. fika många koppar kaffe med en vän man inte träffat på länge
59. svamp-plockar promenader i skogen
60. hockey säsongen börjar
61. filtar och kuddar som man sveper in sig i, även fast man inte fryser
62. kastanjer
63. möjligheter för en ny start
64. secondhand kläder
65. disiga morgnar
66. långa promenader på Stockholms kullerstensbeklädda gator 
67. att det bara är cirka ett halvår kvar till min födelsedag

alla bilder är från pinterest

Tjenare instagram!

Tog en bild med min crappy telefon. Den var fin. Bilden, inte telefonen.

Det är Oktober nu, så jag får nog sluta blunda och inse att det är höst på riktigt.

suck.

1500 mil bort

Gråter lite. Med tanke på hur långt det är emellan oss nu. Med tanke på att jag inte kan ta bussen till din dörr och ge dig en kram. Med tanke på att jag inte kan sitta på ditt golv i din pappas hus och fnissa åt pinsamma saker vi gjorde framför söta pojkar. Med tanke på att jag inte ens kan hitta en anledning till att vara arg på dig heller. Så jag gråter lite. Gråter och äter mörk choklad än att jag egentligen borde plugga.

Jag vet att du snart kommer att vara hemma igen, eller inom sin tid i alla fall. Jag bryr mig inte. För du är inte här nu. Inte här och kommenterar vad jag gör eller säger. För att jag inte kan höra ditt skratt. För att enda gången jag kan se dig är genom en dum dataskärm. Det har aldrig gått såhär länge utan att jag träffat dig. Aldrig. Jag är nog inte gjord för att vara utan dig. Så är det nog.

Det har känts lite konstigt hela sommaren. Jag var inte säker på varför fram tills idag. Tills jag fattade. Det tog 3 månader. Ett sådant där töntigt hål som alla smöriga dumma böcker om känslor och sånt pratar om. Ett hål efter någon. Dumma hål.

Jag hoppas, trots mina tårar, att du har det bra. Att du har ett 10 månaders äventyr. Det gör jag verkligen.

Men jag kan inte hjälpa att jag gråter lite.

Lite kärlek i en melodi.

Jag är kär. I honom. Eller i alla fall hans röst. Och lite granna kanske i hans stil.

Om man får drömma och önska

Jag tittar på fina bloggar med fina bilder och tusen styck inspiration. Jag får för mig att göra en lista av alla saker jag i stunden vill ha. Eller kanske någon gång vill ha.

1. En vinylspelare. Att kunna spela gamla skivor på en stor vinylspelare som skrapar lite estetiskt och skapar stämning.

2. Flera LP skivor som jag skulle kunna spela på min vinylspelare och dekorera mitt hem med.

3. Förutom hela lägenheten vill jag ha en klädkammare likt Carrie Bradshaws. Vilken kvinna som sett serien har inte haft drömmar om den blå garderoben?

4. Ett stort varmt kök med ruffigt tegel och en inbjudande doft av nybakat. Ge mig.

5. En riktig Herbie. En gammal kärra som kan föra mig till alla världens hörn som jag kan önskas se.

Vad vore livet utan att drömma. Ingenting. Kanske ganska tråkigt till och med.

Alla bilder från pinterest.

Ingen vill vara sjuk när man väl är sjuk.

Dumma dumma hosta. Dumma dumma hals.
Men kan inte sluta att roas av dessa grimaserande djur. Fast jag är fortfarande arg på min kropp.

bilder från pinterest.

en sjuk dag.

Rösten skrapar och kroppen vägrar. Hostar och dricker varmt te, verkar vara det ända jag gör idag. Lämnar inte sängen förutom för påfyllning av dryck eller toalettbesök. Mörkt och mysiga filmer på datorskärmen är vad jag ser, i hopp om att sjuk känslan ska försvinna. Men tills vidare- mer te, sömn och mysiga filmer.

alla bilder lånade från google eller pinterest. 

Lite höstigt estetiskt.

bild från pinterest.

Jag har en liten dröm om att tatuera mig. Lite fint och enkelt. Just på handleden, sådär fint. 

Delfiner, uteserveringar och vackra personer

Det är höst. Faktiskt. Och nu är när det bara är att finna sig i höstlövens mani så hittade jag en massa bilder. En massa bilder som inspirerar mig till tusen. Inte bara speciellt till hösten utan lite varstans. Jag vill att hösten ska innehålla svartvita bilder av vackra personer, romantiska kyssar,  vackra klänningar, stora drömmar, gamla filmer och tatueringar på händer. Jag vill inspireras och leva därefter! Se fina citat på dimmiga bilder och dagdrömma på de långa skollektionerna, träna efter att få köra en egen bil(eller helt enkelt bara köra bil) och jag vill låta mina ögon vila på fina människor. Eller rama in ögonen med vackra vingar och cykla fast än det är kallt om fingrarna. Så mycket vilja, på bara några månader!

Vem vet, inte du? Vem vet, inte jag?

vissa saker kan man hitta i skogen. En glödlampa är en av dem sakerna. Det är lite fint.

Skogsninja

På en fin söndag i september kan man besöka svampskogen. Jag och mor tog våra stövlar och svamp-letar-ögon med oss och gav oss ut för att söka efter skogens guld. Och efter 2 timmar av fridfull tystnad och friskluft åkte vi nöjda hem med många liter svamp i våra korgar.

Tänk så trevligt.

Tänk om man kunde vara en sån där vanlig person. En sån där helt vanlig, trevlig filur som bara är. Inte sådär jobbigt aktiv för att vara annorlunda.

Jag har tänkt. Ibland gör jag faktiskt sånt.. För när jag känner att jag måste skriva. Måste producera nått vettigt, blir det sällan att jag skriver. Det är ju tråkigt. Så jag har tänkt. Kanske ska börja med lite nonsens i alla fall. Bara för att. För att fylla ut tomrummet. För att inläggen per månad inte ska bli -3.

Jag tror att det kanske kan funka. Lite fler bilder, lite mer spontant. Inte för att glömma texterna som jag så gärna skriver när inspirationen hittar min hjärna, men för att bidra. För att kanske göra det lite roligare. Lite mindre ensidigt. Lite färre bokstäver.

Jag vet inte hur det kommer funka. Inte alls faktiskt. Men det återstår att se.

Kanske är det lite av en nystart. Ny skolstart, nytt utseende, ny frisyr och ny blogg inriktning. Kanske det här är precis vad jag behöver. Lite omväxling i mitt falukorvsliv. Jo, men det kan nog bli ganska bra.

Vi säger så. Innan jag hinner ändra mig.

Klassen Tellus

Blött och kallt, inte alls sommaren likt. Inte sådär varmt och härligt som vi vill beskriva den. Sådär som vi längtar efter i midvintermörkrets kalla dagar. Fast å andra sidan var vintern konstig också. Lite seg och inte mycket snö var det om jag kommer ihåg sanningsenligt. Inget verkar ju vara som det ska. Fast kanske är det så Sverige är. Fint i beskrivning och tanke, men lite snett och vint i praktiken. Inte så lagom som vi gärna vill.

Sverige är väll inte samma Sverige som förut, men vad är det? Lite mer amerikanskt kanske. Vi kanske är den lilla osjälvständiga i klassen av alla länder, följer liksom trenden som Supermakterna står i spets för. Då skulle Nordkorea vara klassens egna, tillbakadragna och kanske lite ensamma. Klassens "emo" kanske. Vi är i alla fall bara en i mängden. Som ibland kommer med bra idéer, fast ganska sällan. Typ skiftnyckeln och Ikea.  Fast vad är det när USA har både Steve Jobs och Bill Gates. 

Kanske är det klimatförändringarna. Det kanske är därför. Lite som en auktoritet över klassens befolkning. Inget som dom kan styra över. Rektorn kanske. Fast det borde ju påverka alla, oberoende status. Lite kollektiv bestraffning när de allra populäraste drar med sig resten av klassen för att kasta sudd på läraren. Alla får kvar sittning, eller årstider i obalans. Men vad vet jag. Som befolkning i ett land blir väll jag blott en cell i en av klassens människoskara.

Fast nu är ju inte världen ett klassrum och länderna dess elever. Där Moder jord är rektor och styr. Det är ju inte så, inte vad jag tror i alla fall. Inte på riktigt. Fast hade vi levt i Narnia hade det kanske varit faktum. Men nu ska vi återgå till verkligheten och lämna garderobens dunkla mörker, ta plats i pride veckans färgglada festival och njuta av den sommaren som vi blivit tilldelade!

Måndagsmorgon

Med regnet kom tystnaden, och ensamheten. Om den tidiga måndagsmorgonen kunde bli tystare var tveksamt, som i vakuum. Den gråa nyansen som liksom kväver den glädje som tidigare viskats runt samhällets gator och pizzerior. Vid halv 7 på morgonen var gatorna tomma, tommare än vanligt om ens möjligt. Inte ens vakten som alltid åker samma buss till centrum var där. Bussen helt tom.

Fast tomheten gav plats år tankarna. Låtas tänka de tankar som med närheten av andra människor tacklades till ett sorlande bakgrundsljud. Livsfrågorna. De som är stora och ogripbara. Fast så avgörande.

Olikt tomheten gav ensamheten inte något med sig. Ensamheten blev densamma. Sårbarhet och svaghet var nyckelorden i tysthetens melodi. Ensam i världen. I en stad, tyst som efter ett bombnedfall, bortsett från klagoskriken. Till och med det kan ge en känsla av gemenskap.. Fast nej. Det är värre än ensamheten på en tidig måndagsmorgon.

Jag läste i en bok att värmen bedrev ensamheten. Att människor drog sig undan från den. Hettan. Jag tror inte på det. Regnet och vätan får människor att separera. Låsa in sig. Viljan att somna om och aldrig gå upp har aldrig varit så stor som en regnig morgon. Fast kanske är det extremiteten. Extremiteten som får oss att gömma oss och viljan att glömma bort vädret. Varken för varmt eller kallt. Vi Svenssons vill ha lagom.

Med regnet kom de stora butikskedjorna att tjäna på försäljningen av gummistövlar och galoschställ som folk blint kastar sig över nu i grunda semestertider. Lagom till löning. Det kändes bra. Fast vi fick fint till midsommar. Det räcker. Alldeles lagom var det. Falukorvs lagom. Då var det ett avlångt land av nöjda Svenssons. För efter regn kommer solsken.

Gjort, ska eller vill

Anja Pärson, Elsa Billgren, Alex Schulman, Amanda Strömstedt. Vad har dom gemensamt tro? Förmodligen inget tänker ni. Fast jo, eller kanske. Sommar. Sommarprat. Gjort, ska eller vill. Men samma grund. Långsökt kanske. 


Jag skulle vilja ha ett Sommarprat någon gång. Någon gång i livet. Sitta i en och en halv timme och prata. Välja antalet låtar som passar till mitt tal och som speglar det jag känner. Prata om något spännande och djupt. Kanske något hemligt och revolutionerande. Känna folket stanna upp och lyssna på vad JAG har att säga.


Men å andra sidan, vem skulle vilja lyssna på mig? Ja förutom mina vänner och släkt kanske. Kanske inte ens dom. Ska jag, i nuläget, 17 år och oerfaren sitta och klaga i statlig radio. Fast det är ju sant, jag behöver ju inte klaga. Jag kan ju prata om något bra istället. Något upplyftande. Fast då tror kanske folk att man skryter om sitt perfekta liv. För det är väll egentligen det som sommarpratet handlar om. Att få se sina idoler, förebilder och andra kändisar falla ner på jorden och vara en av oss andra dödliga jordslingar.


Där har vi ju kanske problemet, inte att mitt liv är perfekt och fint. För det är inte sant. Haha, skulle vilja se den som kan säga det utan att få ljugapparaten att explodera. Näe, vad jag menar är att det är kända folk som får äran, dom vars namn alla känner igen. Man vet vem det är, har hört talats om eller sett på Aftonbladets front sida. Vart i den ekvationen skulle jag platsa. Jag och Emma Viklund jämte varandra på pr partyt. En finnig tonårs tjej och en exmodel/supermamma/egenföretagare/föredetta ansikte utåt för lindex brevid varandra. Jag skulle se ut som ett desperat fan som hamnat fel. Kanske måste man han gjort nått bra, eller kanske inte bra men något som gör sig rikskänd åtminstone, för att få 90 minuter i radio.


Fast, egentligen. Vad skulle jag prata om? Värdsligt eller världs viktigt? Livet som ungdom 2012? Hur orkar man med en korsbands operation och att inte kunna gå? Något privat? Hemligt till och med? Hur ungdomar, eller alla egentligen, måste våga vara unika och nöjda med sig själv? Sluta upp med sjuka trender som är mer destruktiva än något annat. Det skulle jag kunna prata om. Kanske.


Om jag fick önska, drömma, så skulle jag vilja ha ett Sommarprat. Få tusentals öron att få en hel hop med människor att stanna upp. Lyssna. Stilla för att ta in. Rysa lite och få gåshud på armen när jag blottar mina tankar på svensk radio. Ett sånt där Sommarprat som folk kommer ihåg. Som man flera år efteråt säger; Ja men hon Strömstedtskan, hon gjorde det riktigt bra. Respekt till henne. Hon gjorde det.